Det är svårt att komma åt språksociologiska skillnader i språket. Vi vill inte bli nedvärderade för vårt talspråk och sociala skillnader är ett känsligt kapitel.
I ett inslag på P1 där man diskuterade långa häktningstider tycker jag att de två intervjupersonernas samtalsstil är belysande för vad sociala skillnaderna i språkbruk kan vara.
Den förste som intervjuas är Christer Karlsson ordförande för KRIS , organisationen för Kriminellas revansch i samhället. Hans språk är uttrycksfullt och informativt. Det är inte ordfattigt eller ofullständigt, utan det som gör att man skulle klassa det som utmärkande för en lägre socialgrupp är:
- Svordomar: fy fan, din jävel
- Inskott av ovidkommande småord: liksom , ja asså
- Vardagliga, direkta repliker: Ska det va så här, blir lite knäpp, din jävel-du ska sitta där och lida
Den andre som intervjuas är riksåklagare Anders Perklev. Anledningen till att hans språk uppfattas ha en högre stilnivå till hörande en högre socialgrupp är att han använder facktermer från sitt yrkesområde, men också i sitt talspråk använder konstruktioner som ligger skriftspråket nära.
Exempel : uppdrag att lagföra- lagföra de brott som begås- i rättsprocessen- incitament- ta upp bindande uttalanden i rättsprocessen- processuella system- målsägande- adekvata verktyg
Skriftspråksinfluerat: jag ser det angeläget att….., vi har en önskan att…
Båda använder tvekljud och upprepningar: eh, eh , eh, åh, åh
språkspanaren 