Adverbens plats i huvudsatser

Adverbens plats i huvudsatser

Huvudsatser kan kopplas ihop till exempel med: och, men, utan, eller, så

Adverben står efter första verbet.

Vi kommer troligen i morgon och det gör säkert Olle och Anna också
Alla måste faktiskt ta med egna regnkläder men det kommer nog Olle att glömma.
Eleverna ska inte åka bil utan de ska i stället ta bussen.
Vill du kanske se på tv eller vill du hellre gå på promenad?
De är verkligen arga så de vill nog inte vara med.

Annonser
Publicerat i Språkinlärning, Svenska som andra språk | Märkt | Lämna en kommentar

Vem kallas vad?

Vi är väldigt intresserade av varifrån människor kommer. När jag var barn fanns det en man som kallades Öland i det mellansvenska samhälle där jag växte upp. Jag uppfattade aldrig att det som någon negativ benämning utan det var helt neutralt, han kom helt enkelt från Öland. Det var i alla fall så jag som barn uppfattade det hela.

Numera bor jag i Småland och jag behöver inte säga många meningar till en ny människa förrän jag får höra: Du kommer inte härifrån. Inte som något negativt, bara konstaterande. Inte ens när jag berättar att jag har bott största delen av mitt liv i Stockholm verkar det vara någon nackdel, trots att jag vet att begreppet stockholmare också kan förknippas med besserwisserattityder. Stockholmare som inte förstår landsbygdsfrågor till exempel men det kanske mer ska skrivas på politikens konto.

En större fråga just nu än förflyttningar inom landet är förstås flytten till vårt land från andra länder och inte bara vanligt flyttande utan flykt. Det för med sig ett behov av en massa nya benämningar, som ju allt nytt gör, både beträffande personer och nya företeelser. Vad kallas människorna och i vilket skede är man vad?
Flykting och asylsökande är man i det första skedet när man kommer till Sverige på flykt från krig och outhärdliga levnadsvillkor.

Att få besked om uppehållstillstånd tar tid, lång tid, ett och ett halvt och upp till två år. Man kan få tillfälligt uppehållstillstånd. Vad är man då? Nyanländ känns ju inte riktigt adekvat efter ett par år i ett land. Fortfarande asylsökande kanske, med hopp om permanent upphållstillstånd och vad blir man då? Är man då nysvensk? Eller passar det gamla ordet invandrare?

Ordet invandrare har det funnits många långa diskussioner kring. Hur lång tid tar det att invandra har man frågat sig i samband med att man talar om första, andra och tredje generationens invandrare. Det finns också benämningar som utlandsfödd eller utrikesfödd. Det är faktiskt mer exakta benämningar än med utländsk bakgrund eftersom utländsk bakgrund kan man relatera till släkten och inte bara till en person.

Nu kanske ni tror att detta ska mynna ut i något fördömande om våra diskriminerande benämningar av utrikes födda, men så tänker jag inte alls. Det är inte benämningarna i sig det är något fel på utan det kan bli fel om vi kopplar orden till något negativt. Varför skulle det vara något negativt att vara utrikesfödd eller ha invandrat från något annat land? Det är inte mer negativt att vara utrikesfödd än att komma från Öland. Jag menar förstås inte att vi ska börja kalla folk för Syrien eller Somalia! Det gäller att få bra ord inarbetade i det svenska språket som känns adekvata och naturliga. Jag tycker nysvensk låter trevligt. Men man kan förstås inte vara nysvensk hur länge som helst.

Publicerat i Att diskutera, Tendenser | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Betydelse, innehåll och status

Är det fler än jag som har fnissat lite när ni har sett yrken som hårterapeut eller aromaterapeut. Varför då? Jag skrattar inte åt benämningarna psykoterpeuter eller fysioterapeuter. Det känns som psykoterapi och fysioterapi är vedertagna behandlingsformer av legitimerade sjukvårdsutbildade människor medan olika terapier som astrologisk terapi, doftterapi, kristallterapi, magnetterapi och liknande har lånat legitimitet till sina behandlingsformer från vedertagna medicinska discipliner genom att använda ordet terapi.

Vad betyder egentligen ordet terapi? Så här skriver Nationencyklopedin om ordet:

terapi (grekiska therapeia[-pɛiʹa] ’tjänst’; ’vård’, ’behandling’), medicinsk eller psykologisk behandling. Inom kroppssjukvården innefattar termen alla former av behandling av sjukdomar och skador, t.ex. läkemedelsbehandling (farmakoterapi), kirurgi, strålbehandling (radioterapi), sjukgymnastik (fysioterapi) och arbetsterapi. Psykologisk behandling benämns psykoterapi, social behandling går under namnet socioterapi.

Vad det gäller grundbetydelsen är alltså inte hårterapeuten fel ute. Det rör sig om vård och behandling och man tillhandahåller en tjänst.

Vad resten av artikeln säger förklarar lite min reaktion. Av tradition har ordet använts om behandling av sjukdomar, men socioterapi och länkar i uppslagsverket till till exempel miljöterapi och biblioterapi visar att ordet håller på att utvidga sitt användningsområde.

Vad har hårterapeuterna och aromaterapeuterna för alternativ att välja mellan? Vilka synonymer finns det till terapi?
Ja, till exempel: vård, behandling, läkemetod, kur.

Hårvård och hårkur finns redan. Låter det mer vardagligt? Låter hårterapi tjusigare?
Kristallbehandling eller kristallterapi? Vad lockar mer? Vilket låter mer förtroendeingivande?

Vilket ord man väljer hänger troligen både ihop med ordets status och hoppet om att nå ut till kunderna med något som låter lockande.
För min del är det nog också så att oavsett ordval är jag helt enkelt skeptisk till kristaller, magneter och astrologi inom kroppsvård.Därav fnisset.

Publicerat i Att diskutera, Språk och medier, Tendenser | Märkt , | Lämna en kommentar

Förenklat om adjektivböjning

En tumregel om adjektivböjning
Vad är en tumregel? Det är en regel som är lätt att minnas och oftast stämmer, men inte alltid. Den stämmer in på det viktigaste.

Det här kan du. Adjektivet ändras om det hör ihop med ett n-ord eller ett t- ord eller är plural: en röd tröja- ett rött skärp- röda jackor.
• Det är ingen ändelse om adjektivet hör ihop med ett – n ord ( en gul fågel, en brun bil , en grön kappa)
• -t på adjektivet när det ord ihop med ett t- ord ( ett gult hus, ett brunt tåg, ett grönt blad)

I andra fall slutar adjektivet på –a . Det slutar på – a i plural och i bestämd form.
Exempel på bestämd form: den söta flickan, den stora staden, det höga huset, det lilla fatet.
Exempel på plural: många glada barn, nya fina cyklar, inga sura miner, vilka fina skor, andra gamla byxor, de gamla traditionerna, de europeiska länderna.

Vilken var tumregeln?

Adjektiven slutar på –a utom när det är singular obestämd form, alltså en obestämd sak, då rättar det sig efter om det är en eller ett.

Extrainfo för den duktiga:
Adjektiven slutar också på –a när substantivet har obestämd form som efter min, din, hans, hennes, sin dess, vår, er, deras och genitiv som Karins eller Alis, och till exempel samma och dessa.
Min rara mamma, din trasiga bok, vårt hemliga ställe, dessa vackra platser, samma gamla tjat.

Publicerat i Minigrammatik, Språkinlärning, Svenska som andra språk | Märkt | Lämna en kommentar

Varför är det svårt med ”dom”?

Som säkert många har märkt råder det en viss förvirring när man ska använda de och dem i stället för talspråkets ”dom”. När man förklarar på svenska när det heter de och när det heter dem kan förklaringen låta svår, men…. och det är det konstiga, engelskan gör samma skillnad på they och them och det har jag aldrig hört att någon blandar ihop.

Jämför: They are here. I have seen them. De är här jag har sett dem.
I wont’t tell them. Jag ska inte berätta det för dem.

Det här var exempel på att de används som subjekt, dem som objekt och efter preposition. Lätt som en plätt!

Publicerat i Språkriktighet | 2 kommentarer

Ett vanligt språkfel

Vissa saker i svenska språket har nästan alla som håller på att lära sig svenska problem med. Det här är ett sånt exempel:

Fel: min nya läraren….
Ett ganska logiskt fel för man syftar ju på en bestämd person, men det heter:
Rätt: Min nya lärare.

Här kommer en liten översikt som kanske kan hjälpa till med att se ett mönster:
Jag ska ta på mig en varm jacka och köpa ett varmt täcke.
(Obestämd form: en varm jacka, ett varmt täcke)
Den varma jackan som jag har är för liten och det varma täcket är trasigt.
(Bestämd form: den varma jackan, det varma täcket)

Se på de här meningarna:
Annas varma jacka är ny.
Din varma jacka är snygg och hennes varma täcke var jättedyrt.
Efter genitiv och possessiva pronomen*: Annas, din och hennes heter det varma som i bestämd form men substantivet har obestämd form…..jacka, täcke.
Titta vad som är fel och rätt:
Detta är fel: Hennes nya bilen ………….det heter ”hennes nya bil”.
Fel: Vår nya soffan ……………..det heter ”vår nya soffa”.
Fel: Deras snälla barnen ………….. det heter ”deras snälla barn”.
• Tycker du inte om grammatikspråk. Tänk så här: efter ett ord som visar att någon äger något blir det: Min söta dotter, din tunga väska, hans gamla tröja, hennes stora hund, vårt stora äppelträd, ert lilla företag, deras långa resor.

Publicerat i Språkriktighet, Svenska som andra språk | Märkt , , | Lämna en kommentar

Förstör e-kontakt kroppsspråket?

Kroppsspråk är ett intressant kapitel. Vi använder det alla, de flesta av oss utan att tänka på det. DN har en artikel om kroppsspråk i dagens tidning och det som fick mig att börja fundera var påståendet att:

…människor blir allt sämre på att uppfatta kroppsspråket när den mesta kommunikationen sker elektroniskt. Framför allt yngre personer är mätbart sämre på att känna empati och på att avläsa ordlösa signaler

Det säger författaren och föreläsaren Henrik Fexeus, som bland annat skrivit boken ”Att läsa tankar”.
Om det stämmer har vi kanske en stor förändring på gång. Visserligen försöker vi kompensera kroppsinformationen med humörsymboler av olika slag, men dessa kan ju inte ersätta de mångfacetterade kroppssignaler som kroppsspråket arbetar med.

Publicerat i Kroppsspråk | Märkt | Lämna en kommentar

Svara ja eller jo

Titta på nedanstående exempel. Ska svaret börja med ja eller jo?

1. Är du sjuk? Ja/jo
2. Du är väl inte sjuk? Ja/ jo
3. Är du verkligen sjuk? Ja/jo
4. Du är ju nästan aldrig sjuk. Ja/jo
5. De andra i din familj har väl varken snuva eller hosta? Ja/jo

Rätta svar: 1 ja – 2 jo – 3. ja- 4. jo – 5. Jo

Vad är förklaringen? Om frågan har något ord som är nekande, då blir svaret : jo. Du börjar med jo när du säger att det inte stämmer.

1. Ja, det är jag.
2. Jo, det är jag. ( Den som frågar har fel)
3. Ja, det är jag.
4. Jo, det är jag visst. ( Den som frågar har fel igen)
5. Jo, det har de. ( Den som frågar har fel. Tänk på att varken…..eller betyder inte: inte snuva ….och inte hosta…)

Publicerat i Språkinlärning, Svenska som andra språk | Märkt | Lämna en kommentar

Mer om idiomatiska dubbeluttryck

Kan du gissa vad de här uttrycken betyder?

Vi pratade om ditt och datt.
Hur mår du? Tja, det är lite si och så.
Allt han gör är lite hipp som happ.
Var har ni varit? Vi har varit lite här och där.
De sprang hit och dit och sökte efter honom.
De levde i sus och dus.
Nu orkar jag inte stöta och blöta det där problemet längre.
Han dog knall och fall.

Många kan man faktiskt gissa även om man inte har svenska som modersmål, eller hur?
ditt och datt= lite av varje
si och så= halvbra
hipp som happ= ingen ordning
här och där = på flera olika ställen
hit och dit= på flera olika ställen. Se skillnaden här när man är på en plats, hit när man går till en plats
sus och dus= flott och lyxigt
stöta och blöta = bearbeta, prata om , tjata om
knall och fall= plötsligt

Publicerat i Bildspråk, Språkinlärning, Svenska som andra språk | Lämna en kommentar

Dubbeluttryck

Något som kan vara förvirrande för dem som lär sig svenska är våra dubbeluttryck som:
med buller och bång
klappat och klart
i mångt och mycket
till punkt och pricka

Det finns en mängd sådana här uttryck och de är av lite olika karaktär. Ibland har det ena ordet den viktiga betydelsen och det andra är bara med som förstärkning.
I exemplen är det buller som är oljud- det låter mycket som är det viktiga.Bång är med som förstärkning. Han kom in i rummet med buller och bång. Alla hörde när han kom.

Likadant i klappat och klart. Det betyder att det är klart helt enkelt. Nu är jag färdig. Allt är klappat och klart!

I de två andra exemplen uttrycker båda leden något av betydelsen.

Mångt och mycket visar att det stämmer på flera sätt. I mångt och mycket har han rätt. Jag håller med honom.

I det sista exemplet så är punkt och prickar små detaljer och gör man något till punkt och pricka så har man tänkt på alla detaljer och gjort det perfekt. Han har gjort allt som jag bad honom om till punkt och pricka.

Publicerat i Bildspråk, Språkriktighet, Svenska som andra språk | Märkt , | 2 kommentarer