DN rapporterade idag (2013 08 21) om en intressant språkfråga. Språkkonsulterna hade ansökt hos Patent och – och registreringsverket om att få varumärkesskydda ”Grammatikdagen”. Svaret de fick ansåg de vara helt obegripligt och enligt Språklagen från 2009 måste språket i all offentlig verksamhet vara vårdat, enkelt och begripligt. Konsekvensen blev att Språkkonsulterna JO anmälde Patent – och registreringsverket, eftersom det är verkets skyldighet att uttrycka sig så att folk begriper vad som menas.
Då blir man förstås nyfiken på vad det stod i svaret på ansökan. Förstår man det och hur skulle man ha skrivit det själv om man hade fått den uppgiften?
Särskiljningsförmåga
För att ett varumärke skall kunna registreras krävs enligt 2 kap 5 § varumärkeslagen att märket har så kallad särskiljningsförmåga. Detta innebär att märket skall kunna utgöra ett kännetecken för en näringsidkares varor eller tjänster och inte uppfattas som beskrivande för en viss typ av vara eller tjänst. Ett märke får heller inte inskränka konkurrenters rätt att använda ett allmänt begrepp eller ord för att marknadsföra sina tjänster eller varor.
Vad menar PRV? Ja, förmodligen att det kan vara svårt att avgöra hur Språkkonsulenternas Grammatikdag skulle skilja sig från en grammatikdag som till exempel en skola anordnar och att man då inte kan varumärkesskydda ett begrepp som man inte är ensam om. Man får inte heller hindra andra från att använda ett sådant begrepp.
Problemet med lagtext som PRV här använder sig av är ju att den ska passa in på många situationer och gå att tillämpa i många olika sorters fall. Men det är när man försöker vara heltäckande som man lätt missar huvudpoängen. Det framgår av fortsättningen på svaret:
Ett märke som endast anger varans/tjänstens art, beskaffenhet, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan/tjänsten är framställd, eller kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan/tjänsten i branschen, anses inte ha särskiljningsförmåga och därför inte registreras.
Ordrikedomen och mängden av exempel var väl tänkta att klargöra, men effekten blir tyvärr den motsatta.
Svaret har ytterligare ett stycke men det är onödigt att citera. Det går redan nu att konstatera att det är en stor konst att skriva lagar och regler så att de blir heltäckande och användbara och ändå begripliga för dem som ska meddela dem och läsa dem. Försöker man själv att omvandla en krånglig text till enkelt språk märker man att det inte är så lätt, framför allt inte att få rätt stilnivå.
språkspanaren 