Ett skratt kan innebära helt olika saker som bekant. Det kan vara ett generat, lättat, glatt, ironiskt, hånfullt och många andra sorters skratt. Göran Jakobson verksamhetschef på en sluten psykiatrisk avdelning i Upplands Väsby skrattade och kommenterade: ” Med facit i hand kan man säga att det var en felrekrytering” i ett inslag i andra delen av P1:s dokumentärserie Patienten och tystnaden av Daniel Velasco.
Kommentaren gällde en mentalskötare som fått sluta efter att han erkänt att han utnyttjat en patient sexuellt. Det var en mycket skör kvinna i en djup depression som skurit sig, försökt hänga sig och fick elchocker. Hon förstod inte riktigt vad som hände när någon höll på med hennes kläder och drog av hennes byxor.
Skrattet lät ironiskt, som ett försök att bagatellisera något som för andra i liknande utsatta situationer måste verka ångestskapande, att man inte kan känna sig trygg och skyddad i en miljö där man ska bli botad och hjälpt.
Tolkningen av skrattet förstärktes ytterligare av att verksamhetschefen inte rapporterat vidare utan mentalskötaren fick ny anställning inom vården. Verksamhetschefens kommentar: ”Vi kan ju inte ha någon anmälningsskyldighet att tala om att det här har hänt hos oss om någon inte frågar oss.”
Här är det inte plats för skratt!
språkspanaren 